Auckland historia - Nya Zeeland
Aucklands järnvägsstation, 1885

Nya Zeelands historia

www.soderhavsresor.se
Upplev några av Nya Zeelands vackraste vyer och landets spännande historia med husbil

Det är idag oklart exakt när och hur den maoriska ursprungs¬befolkningen kom till Nya Zeeland. Antagligen kom de från östra Polynesien någon gång mellan 800- och 1200-talet. Enligt en maorisk legend upptäcktes Nya Zeeland av den polynesiska sjöfararen Kupe, som anlände till öarna efter att ha följt efter en bläckfisk ut i havet.

För européerna blev Nya Zeeland först känt när holländaren Abel Tasman för Ostindiska kompaniets räkning passerade öarnas västkust 1642. Holländska myndigheter gav landet dess namn efter provinsen Zeeland i Nederländerna. Nästan hundra år senare landsteg James Cook öarna under en av sina upptäcktsfärder. På 1790-talet började europeiska säl- och valfångare etablera sig på de nyzeeländska kusterna och efter sekelskiftet blev Nya Zeeland bas för val- och säljakten i de antarktiska vattnen. Med valfångarna kom missionärerna och både protestanter och katoliker upprättade missionsstationer. I mitten av 1800-talet räknades de flesta maorier som kristna.

Nybyggarnas krav på jord skapade ständiga konflikter mellan maorier och européer. Genom Waitangifördraget från 1840 erkände maorierna den brittiska kronans överhöghet över Nya Zeeland. I gengäld skulle britterna ge maorierna skydd och garantera deras rätt till mark. Waitangifördraget undertecknades av många, men långt ifrån alla, maorihövdingar. Snart uppstod oenighet om hur avtalet skulle tolkas och följden blev långvariga krig mellan kolonisatörerna och maorierna på Nordön. Trots fördraget kunde britter ofta ta kontroll över den bästa marken.

Till följd av europeiska sjukdomar och användningen av de nya eldvapnen i stamkrig minskade antalet maorier snabbt. Vid européernas ankomst fanns mellan 100 000 och 250 000 maorier på öarna. Mot slutet av 1800-talet var de endast drygt 40 000.

1852 fick den brittiska kolonin begränsat självstyre och från årtiondet därpå, då guld hittades på Sydön, ökade invandringen. Nordöns utveckling hade hejdats genom striderna med maorierna, men på Sydön började fåraveln ta fart. Särskilt betydelsefull var kylteknikens utveckling. 1882 gick för första gången en fartygslast med kött och mejerivaror till Europa.

1867 fick maorierna rösträtt och fyra platser i parlamentet. De första framträdande maoripolitikerna var alla akademiker utbildade i en västerländsk tradition. Mot slutet av 1800-talet genomfördes en rad sociala reformer som lade grunden för en välfärdsstat. Nya Zeeland införde kvinnlig rösträtt redan 1893. Det lagstiftades också om kortare arbetstid, folkpension och obligatorisk medling i arbetstvister.

Valet 1935 ledde till att Labourpartiet för första gången kom till makten. Ett radikalt politiskt program sjösattes: bostads-, väg- och järnvägsbyggen inleddes, 40-timmarsvecka samt fri hälsovård infördes, och fackföreningsmedlemskap blev obligatoriskt för alla löntagare. Bönderna garanterades ett fast pris för smör och ost. Samtidigt fick maorierna genom särskilda lagar möjlighet att bli småbönder på bättre villkor än tidigare. Reformerna finansierades bland annat genom höjda skatter.

©2018 Res till Nya Zeeland